Livet kan ibland kännas läskigt. Då firar vi allt vi kan, Jag firar inte Sveriges Nationaldag. United states of America. ZitaZoo är tillbaka!

Vad kallar du hem? Jag har inget hem därför kan jag inte kalla något hem. I början tyckte jag detta var en hemsk tanke. Vi, jag och min familj bor på hotell, just nu lägenhetshotell. Det är en rätt bra boendeform OM man kunde få göra det på sina egna vilkor.

Tyvärr är det inte på mina egna vilkor utan på myndigheternas vilkor och det gillar jag inte alls! MEN så är läget och det är bara göra något av det istället för att klaga!

Att leva som man vill i frihet är inte att leva i Sverige idag. Detta är något jag på självaste nationaldagen säjer med lätt hjärta. Detta är ett faktum och så länge man är som jag annorlunda så är det ännu svårare! MEN samma regel gäller här. MEN måste göra något åt saken!

Mina barn fråga idag varför jag inte firar Sveriges nationaldag, mitt svar är enkelt man får inte längre vara Svensk så som jag fick när jag var liten! Mitt hjärta bor i det stora landet på andra sidan Atlanten. Det du vet med massa Stater och har röd, blå och vit flaga…. Alltså USA!

Världen är en plats där mycket händer på olika ställen, vid olika tider, på olika sätt. Ibland lugnt och ibland på farliga sätt! Vi människor lever på olika sätt i olika tidsåldrar och vi tror på olika saker.

MEN detta är inte alltid tillåtet att just tro på olika saker på olika platser så som människan vill göra! Vi bor i ett land där det utåt sätt påstås vara oki att tycka och tänka som vi vill. MEN vi är idag ganska många som vet att detta är inte riktigt sant!

I mitt och min familjs fall så har vi dom senaste åren fått erfara hur hårt man kan bli behandlad när man tycker och tänker som man vill själv, när man har barn som har blivit av myndigheternas vilja diagnostiserade och illa behandlade av samhälle och skola.

Att leva bredvid ODD och på det aldrig få säja bu eller bä att aldrig få uttrycka sig om detta eller att vara som jag funktionshindrad, något jag blev i vuxen ålder och inte få hjälp. Den hjälpen man kunde få var var att sitta instängd och aldrig få utöva sin mamma roll eller leva LIVET som man själv väljer.

IDAG ÄR  DETTA NÅGOT JAG ÄR TVINGAD ATT GÖRA, TA HJÄLP JAG INTE VILL HA FÖR ATT JAG ENLIGT SVERIGES PRAXIS MÅSTE SÅ GÖRA.

Vi har lösningen på vårat problem. MEN den för vi inte utföra! Vi har tågan att göra det vi drömmer om. MEN det får vi inte enligt Sveriges praxis.

Vi en familj på 6 personer, 4 barn och 2 vuxna, vi är en familj på starka grunder och en järnhård vilja. MEN Sveriges praxis tillåter inte det.

Jag firar inte Sveriges nationaldag, för det land mitt hjärta tillhör är det land som dom senaste 15 åren funnits för mig, lärt mig stora delar av det jag idag står för, kan och vill. Det är United states of America. The land of the free and Thinking Big, And Dreams to fulfill.

Min önskan, du jag har bara 1 är att få leva i frihet. DET GÖR JAG INTE I SVERIGE IDAG 2017.

Min önskan är så stark att jag tänker göra allt jag kan för att komma till min önskan och stora dröm.

Jag firar inte Sveriges Nationaldag men jag säjer Grattis till Landet Sverige med dessa sånger här under. Hoppas att du Sverige en dag får lysa med all din prakt och gröna skogar igen! Med din levnads glada yta och människors fria vilja. INTE som idag 2017 där människor inte vågar säja och stå för vilka dom är eller vill vara!

Alla Kan! tar bara olika lång tid att lära och utföra. Så du sluta aldrig tro, våga och drömma, utföra och ge allt. Ta ett steg till oavsett vad och hur hårt det än må vara!

Kram vart du än är /ZitaZoo

När jag #drömde om en stor #blogg så var det inte för att…Vem är egentligen #ZitaZoo

Blogginlägg från vår blogg Gotland.Live

22

När jag drömde om en stor blogg så var det inte för att behöva bevisa för världen vem och vilka vi är. Det va inte för att behöva skriva om en Tokig Region Gotland med tillhörande skolor och det va definitivt inte för att behöva få LOV att finnas synas och höras…. NEJ

Min dröm va att visa upp min konst, lära ut en massa intressanta saker, att använda min hjärngympa för att finnas till och hjälpa andra, vara ett stöd. Att få använda det jag är så bra på. Att ge av min styrka till andra som behöver lite påfyllning av energier, att få säja -jo du jag har adhd och vill jätte gärna ge dig ett och anat gott tips….

Min dröm som jag drömt sen jag var 6 år var att leva, jobba och se mina barn växa upp på landet i den härliga landsbygden här på Gotland. Jag kommer i från början från Tyresö en kranskommun till Stockholm, där jag växte upp med skola och annat men som liten behöver. Min skolgång va rällativt tuff då jag inte hängde med eftersom allt i min värld gick så snabbt. Det va inte förens jag i sen tonår lärde mig att foccusera som jag började ta igen allt jag inte hunnit med att slutföra i skolan.

Men gisses så jag slutförde, lärde mer osv när det äntligen kom förståelse i mitt huvud. Jag drömde om barn, familj och en och annan hoj. Ja jag älskar att mecka, måla och köra snabbt….

Men livet hade än annan väg till mig och jag började jobba som konsult och datorn kom mer och mer in i mitt liv. Jag blev en sån där hacker som inte visste verken ut eller in och jag började hjälpa alla hit och dit med deras datorer, ju mer datorn tog plats i folks hem.

På kvällar och helger vart det krogen, hoj fester och en massa festivaler…. Men en sak höll jag hårt på det va INGEN sprit för jag har aldrig gillat det.

Jag drack Red Bull eller isvatten. Mina bästa vänner va två tvillingar, vi gjorde allt tillsammans och hade kul.

Tiden gick på och jag började drömma om barn, familj och allt det där man skall ha. Jag kunde bara inte för mitt liv förstå hur det skulle gå till då jag gillade att bo själv och göra som jag själv ville.

Jobbet va alltid i första hand och som konsult åkte jag bland olika företag runt hela stockholm. På den tiden bode jag i en 3 rum och kök i Gullmarsplan, såg rakt ner på söderstadion (den gamla) Gissa vad jag hejar på. Bajen förstås….

Kom just att tänka på att jag egentligen borde tacka Region Gotland för denna sida dom tvinga mig till att utföra. Jag har äntligen kommit på hur jag skall berätta min och min familjs historia. Jag har gett min man Arw alla chanser att berätta sin.

En dag för ca 15 år sen så steg jag in på Gullmarskrogen på Gullmarsplan. Vad jag gjorde där kommer jag faktiskt inte ihåg, men om jag minns rätt så va en av tvillingtjejerna med. Iallafall så skulle vi äta där den kvällen och i baren satt där en långhårig kille inte jätte lång och drack öl.

Han såg rätt bra ut, men framförallt hade han det där självsäkra sättet jag gillar. Det sluta med att han och jag bytte telnr.

Det gick några dagar så hördes vi av ett och annat lede till att vi en dag blev tillsammans. Det va ett stormit förhållande och i tid och otid va vi bästa vänner och vise versa. Men det sluta alltid med att han tog sin kos till mig för att jag liksom va en trygg punkt som alltid va nyckter. Dock gillade inga av mina vänner denna man.

Den 19 maj 2002 klockan 10 på förmiddagen föddes vår dotter. En stor tjej på ca 4 kg och tror hon va 52 lång. I mina ögon va hon det sötaste som kommit till världen. En snäll tjej som titta och va nyfiken på allt. Vi baby simmade, Men allt blev svårare och svårare för var dag som gick. Inte med henne utan med allt runt om kring. Jag fick svårare och svårare att röra på mig. Mina ben blev sämre och sämre samma gällde ryggen, 1 diskbråk blev snabbt fler. Men envis som jag är så fortsatte jag och det spelade ingen roll hur mycket jag gick upp i vikt, jag fortsatte ändå.

I Mars 2006 så opererades jag, en Gastric bypass, den nu mer gamla sorten. Det gick rent ut sagt åt pipsvängen. Min kropp la av helt och hållet. Jag tapade 50 kg på 3½ månad och kroppen lade av nerefrån och upp och uppifrån och ner, MEN värst va att ingen trodde mig verken min mamma, styvpappa eller läkarna. Min dotter då 3 år gammal förstod och hjälpte mig i mitt kämpande så mycket hon kunde och jag gjorde som alltid, visade inte att jag led, skratta och var glad ovavsätt vad.

Tillslut hade kroppen sagt av sig helt och en förmiddag när min mamma tröttnat på att se mig ligga där (min dotter var på dagis, morfar hennes hade kört henne dit) så fick min mamma för sig att köra mig till sjukhuset. Men hon behövde aldrig det. Istället sluta det med ambulans efter jag ramlat ner för trappen eftersom jag inte kunde gå och min mamma tvingat mig att gå fast jag inte kunde gå. Min styvpappa förstod då att det var allvar så han fixade så kom ambulansen och hämta mig.

Där på Södersjukhuset va dom jätte stressade och kunde för sitt liv inte förstå vad som va fel, man skicka mig vidare till Huddinge av R71 tror jag det var. Jag blev sämre och sämre och man skicka i väg mig på massor av undersökningar där man satte stora nålar i ben och händerna sen satte man på elektricitet, men man sa aldrig varför. Så här efteråt har jag förstått varför mer om det om en stund.

Jag låg där på avdelningen och så här efteråt vet jag nu att jag va döende. Då visste jag inte det och jag visste inte att läkarna gjorde allt för att stoppa det jag råkat ut för.

GBS. ja det är det du hört om när dom senaste tiden pratat om zika viruset. GBS står för Guillain-Barrés syndrom och är en muskel och nerv sjukdom som om den inte stoppas så är det döden man hamnar i. Sakta men säkert när jag låg där på Huddinge sjukhus så steg jag ett steg närmare döden och visste ingenting.

När jag åkte in på det jag trodde var undersökningar men senare vissa det sig vara ett sätt att stoppa upp muskel och nervförstörelsen som pågick i min kropp hade jag ingen vetskap om allt detta jag visste bara en sak. JAG SKULLE HEM TILL MIN DOTTER.

Det fick kosta vad det ville men jag skulle hem och se henne växa upp till en kvinna som klara sig själv. Det va det som fick mig att kämpa, lära allt på nytt igen, det va det som fick mig att inte se döden som knaka på och sa din tid börjar ta slut. Döden fick då vända och gå. Men du döden tar när döden vill så va aldrig säker på att just du finns i morgon. TA dagen som den är och gör alltid det bästa av det.

I allt detta kämpande som nu tog sin start så hade jag liksom inte tid att bli ledsen, ta hand om information som tex du va döende….. På det så fattade aldrig mina föräldrar eller vänner att så var fallet. 1 person förstod och hon sa visste du detta till mig när hon va med på min sons födelse på Visby lasarett 2008. Jag svara henne aldrig då. Nu kommer svaret, för du detta är första gången jag någonsin sagt detta öppet. Inte ens min man har hört detta förut. Ja jag visste det syrran, men jag har aldrig för vågat tänka den tanken fult ut förut.

Jag är en glad tjej, vilket du skulle se om du tog dig tid att lära känna du som läser. Många gånger för snäll. Men du hittills är det få personer som någonsin gjort det. Ensamhet är i mitt liv och kommer alltid att bestå. MEN mina barn är inte ensamma och det är jag helt på det säkra med att så skall det förbli. Att lära sig det sociala och att våga säja så här är det är super viktigt.

Varför då? Jo för att du själv skall må bra och våga ta för dig. Min dröm med denna bloggen var inte att fajtas med Region Gotland, det var att kunna ge dig som läser och mig själv en väg till förståelse, en väg till kunskap och en väg till en styrka med bra självförtroende.

Detta va lite om mig, jag kallas ZitaZoo och är mamma till 4 underbara ungar, tar mig fram med rullstol, både manuel och el. Jag är en jäkel på Matlagning, dator, webbdesign, grafik, art, skriva och en massa till. MEN mest är jag en sjuhelsikes bar morsa som vill ge barnen allt och lite till. Min dröm är att du lärde känna mig för den jag är och inte den du tror jag är.

Hej hop ses snart igen, kram vart du än är /ZitaZoo

Då och Nu med Skolan i Klintehamn som fokus…. Här börjar vår resa 10 år tillsammans #Gotland #FamiljGotland

http://www.familjgotland.se/424572828/3506703/posting/d%C3%A5-och-nu-med-skolan-i-klintehamn-gotland-familjgotland

Då och Nu med Skolan i Klintehamn som fokus…. Här börjar vår resa 10 år tillsammans #Gotland #FamiljGotland

Arkivet – Jag är/heter/ser ut hihi!!!!!
”Hej På nätet har jag alltid haft namnet ZitaZoo men nu hade jag tänkt att berätta vad jag heter egentligen och lite om mig själv kanse!

Jag heter Cecilia ”Cia” (fd johansson) numera Dahlström efter att ha gift mig med världens underbaraste gotlänning Som här går under namnet MAD han är min trognaste kommentarare och läsare……

Jag är 37 /i december har 1 barn och 1 på gång…… Min dotter är 6 år och väldigt lik sin mamma lika envis hihi.

För c:a 8 år sedan blev jag dålig och det va vägen till ett handikapp därav att jag idag sitter i rullstol villket ibland inte är så enkelt men av någon anledning har jag överlevt det med……..

Mitt stora intresse här i livet är min konst och min fam, matlagning… Jag älskar mitt gotland där vi bor och skulle nog aldrig tänka tanken att lämna detta paradis…….

Det jag saknar i mitt liv idag är att jobba…. eller rättare sagt den sociala kontakten med att jobba……

Jag hatar oärlighet och falskhet sånt kan jag gå i taket för.

Jag älskar min fam och mina vänner och att laga mat

Jag önskar mig en Grand Danois och att liv i lung och ro och fler barn förstås……

Nog om mig själv för denna gång…

Kram på er alla.” – https://zitasparazoo.wordpress.com/2008/09/28/jag-arheterser-ut-hihi/

Sen detta skrevs har det hänt…

Jätte mycket. Familjen har ökt i antal, livserfarenheten har blivit större och lärdomen enorm. Men du glöm inte att lärdom får man aldrig nog av.

Vi har råkat ut för mängder med oförklarliga saker som bör komma till ytan. Både på ont och gott.

Vi har mist massa men också vunnit massa.

Vi är familjen som ingen trodde på. I år fyller vi 10 år tillsammans Arw, jag och vår älsta dotter som blir 14. Ja det är förstås hon och jag träffa vår älskade Arw vid en resa till Gotland för 10 år sen. Mer om den berättelsen längre fram.

Ibland blir man ledsen och då får man känslor som man bör styra och ibland blir man så glad att man inte vet vilket ben man bör stå på. För alla som är som jag som har hjul till ben så får du ballansera på ett hjul och skratta mycket för det ger både glädje, kraft och mod. Jag är ZitaZoo och sen några år tillbaka heter jag faktiskt Zita även på papper. Jag är mamma till 4 och fru till Arw. Jag är min egen med stark vilja och passion för art, internet och en massa annat.

Det finns mycket jag tål men det finns få saker jag inte gillar det är Oärliga människor, såna som kallar mig dålig mamma och skolan med RG på Gotland. Allt annat kan jag stå ut med men detta gör jag just nu som tidigare något åt. Till min hjälp har jag min bästa vän och man, pappa till mina barn Arw.

Han är en man med snällhet och lugn som kännetecken. Men retar du honom så säjer han ifrån med hull och hår.

10 år det va bara han och jag som trodde på DET var bara vi som levde för. Många andra sa det håller aldrig, vissa dom gjorde allt för att få det att ta slut. Många försvann men många sa jaha dom är starka men framför allt så vissar många dom är för starka för vad vi klarar av.

Ja så är det vi säjer det vi tycker, det står vi för. Vi är inte alltid bekväma men vi är ärliga, vi känner varann och älskar varann. Det är vår styrka och tro.

Detta är starten på vår historia med allt mellan himmel och jord.

Häng på så får du både nytt och gammalt. Häng på så får du vårt ord så som vi upplevt det.

Jag avsluter detta första stycke med dessa ord.

Tack alla ovavsätt om du gått, korsat eller flygigt för bi på gott eller ont. Vi lär varje dag så hur ont, gott eller  argt det än må vara. Den kunskapen livet ger den är ovärdelig och vi vill lära mer…

Men du kom ihåg kalla oss inte dåliga eller anmäl oss inte utan att minnas att vi är ett gift par som kommer att vissa vart vi står och ta vad vi har rätt till. I vår värld är vår advokat den som rockar bäst. Denne person är vår vän.

Just nu är vår tvist med skolan där vi bor och det är den fokus du kommer få mer av.

Väl möt som min man alltid säjer /ZitaZoo

cia1

Vad, Hur, Varför & ärligt tror NI…

Vad, Hur, Varför & ÄRLIGT tror NI…

att det är givande att ungarna inte vill gå till skolan. Nej det är det inte……

Det är rent utsagt blähääääääää….

 Men skolan där vi bor har sen min nu mer tonåring (sen ett år) uppfört sig ILLA rent ut sagt sen hon börja för 7 år sen…..

Nu har det hänt igen skolan tar och ger oss föräldrar sitt ansvar och på det så tror dom att det är oki att friskriva sig från allt ansvar och allt skit dom utsätter barnen för i en skola som aldrig kommer att bli bättre pga vuxnas svåger politik och annat dumt…..

Jag kommer under och när jag kommit på hur och vad jag skall berätta skriva mer om detta framöver. Ni kan dock följa både mig och Min dotter på Instagram ang detta och förstås massa annat….

Min dotter hittar ni på 

Mig hittar du på

Till något helt annat…

Sista bilden jag rita är jag rätt nöjd med kolla själva


Ses snart igen min goda dagbok och alla ni som tittat in Hej hopp…. 

Kram vart du än må vara. /ZitaZoo 

Senast på Instagram…..

Till barnen blir det detta

13000 Besökare på FamiljGotland.Se #Gotland #Sverige #US #FamiljGotland

head 1

13000 Beskare 2015-10-18