#Sverige # Stockholm Web Loppis – Mytologi – Gudar, Hjältar, Myter

Nu säljer jag och Arw av allt vi äger och har. Häng med oss in i ZloggZ värld. Web Loppisen startar här idag på ZitaZoo.Me. Häng med och se vart vi är på väg!

Kram där ut Vart du än må vara /ZitaZoo

Nu säljer jag boken Mytologi – Gudar, Hjältar, Myter
klicka på bilden;

 

När jag #drömde om en stor #blogg så var det inte för att…Vem är egentligen #ZitaZoo

Blogginlägg från vår blogg Gotland.Live

22

När jag drömde om en stor blogg så var det inte för att behöva bevisa för världen vem och vilka vi är. Det va inte för att behöva skriva om en Tokig Region Gotland med tillhörande skolor och det va definitivt inte för att behöva få LOV att finnas synas och höras…. NEJ

Min dröm va att visa upp min konst, lära ut en massa intressanta saker, att använda min hjärngympa för att finnas till och hjälpa andra, vara ett stöd. Att få använda det jag är så bra på. Att ge av min styrka till andra som behöver lite påfyllning av energier, att få säja -jo du jag har adhd och vill jätte gärna ge dig ett och anat gott tips….

Min dröm som jag drömt sen jag var 6 år var att leva, jobba och se mina barn växa upp på landet i den härliga landsbygden här på Gotland. Jag kommer i från början från Tyresö en kranskommun till Stockholm, där jag växte upp med skola och annat men som liten behöver. Min skolgång va rällativt tuff då jag inte hängde med eftersom allt i min värld gick så snabbt. Det va inte förens jag i sen tonår lärde mig att foccusera som jag började ta igen allt jag inte hunnit med att slutföra i skolan.

Men gisses så jag slutförde, lärde mer osv när det äntligen kom förståelse i mitt huvud. Jag drömde om barn, familj och en och annan hoj. Ja jag älskar att mecka, måla och köra snabbt….

Men livet hade än annan väg till mig och jag började jobba som konsult och datorn kom mer och mer in i mitt liv. Jag blev en sån där hacker som inte visste verken ut eller in och jag började hjälpa alla hit och dit med deras datorer, ju mer datorn tog plats i folks hem.

På kvällar och helger vart det krogen, hoj fester och en massa festivaler…. Men en sak höll jag hårt på det va INGEN sprit för jag har aldrig gillat det.

Jag drack Red Bull eller isvatten. Mina bästa vänner va två tvillingar, vi gjorde allt tillsammans och hade kul.

Tiden gick på och jag började drömma om barn, familj och allt det där man skall ha. Jag kunde bara inte för mitt liv förstå hur det skulle gå till då jag gillade att bo själv och göra som jag själv ville.

Jobbet va alltid i första hand och som konsult åkte jag bland olika företag runt hela stockholm. På den tiden bode jag i en 3 rum och kök i Gullmarsplan, såg rakt ner på söderstadion (den gamla) Gissa vad jag hejar på. Bajen förstås….

Kom just att tänka på att jag egentligen borde tacka Region Gotland för denna sida dom tvinga mig till att utföra. Jag har äntligen kommit på hur jag skall berätta min och min familjs historia. Jag har gett min man Arw alla chanser att berätta sin.

En dag för ca 15 år sen så steg jag in på Gullmarskrogen på Gullmarsplan. Vad jag gjorde där kommer jag faktiskt inte ihåg, men om jag minns rätt så va en av tvillingtjejerna med. Iallafall så skulle vi äta där den kvällen och i baren satt där en långhårig kille inte jätte lång och drack öl.

Han såg rätt bra ut, men framförallt hade han det där självsäkra sättet jag gillar. Det sluta med att han och jag bytte telnr.

Det gick några dagar så hördes vi av ett och annat lede till att vi en dag blev tillsammans. Det va ett stormit förhållande och i tid och otid va vi bästa vänner och vise versa. Men det sluta alltid med att han tog sin kos till mig för att jag liksom va en trygg punkt som alltid va nyckter. Dock gillade inga av mina vänner denna man.

Den 19 maj 2002 klockan 10 på förmiddagen föddes vår dotter. En stor tjej på ca 4 kg och tror hon va 52 lång. I mina ögon va hon det sötaste som kommit till världen. En snäll tjej som titta och va nyfiken på allt. Vi baby simmade, Men allt blev svårare och svårare för var dag som gick. Inte med henne utan med allt runt om kring. Jag fick svårare och svårare att röra på mig. Mina ben blev sämre och sämre samma gällde ryggen, 1 diskbråk blev snabbt fler. Men envis som jag är så fortsatte jag och det spelade ingen roll hur mycket jag gick upp i vikt, jag fortsatte ändå.

I Mars 2006 så opererades jag, en Gastric bypass, den nu mer gamla sorten. Det gick rent ut sagt åt pipsvängen. Min kropp la av helt och hållet. Jag tapade 50 kg på 3½ månad och kroppen lade av nerefrån och upp och uppifrån och ner, MEN värst va att ingen trodde mig verken min mamma, styvpappa eller läkarna. Min dotter då 3 år gammal förstod och hjälpte mig i mitt kämpande så mycket hon kunde och jag gjorde som alltid, visade inte att jag led, skratta och var glad ovavsätt vad.

Tillslut hade kroppen sagt av sig helt och en förmiddag när min mamma tröttnat på att se mig ligga där (min dotter var på dagis, morfar hennes hade kört henne dit) så fick min mamma för sig att köra mig till sjukhuset. Men hon behövde aldrig det. Istället sluta det med ambulans efter jag ramlat ner för trappen eftersom jag inte kunde gå och min mamma tvingat mig att gå fast jag inte kunde gå. Min styvpappa förstod då att det var allvar så han fixade så kom ambulansen och hämta mig.

Där på Södersjukhuset va dom jätte stressade och kunde för sitt liv inte förstå vad som va fel, man skicka mig vidare till Huddinge av R71 tror jag det var. Jag blev sämre och sämre och man skicka i väg mig på massor av undersökningar där man satte stora nålar i ben och händerna sen satte man på elektricitet, men man sa aldrig varför. Så här efteråt har jag förstått varför mer om det om en stund.

Jag låg där på avdelningen och så här efteråt vet jag nu att jag va döende. Då visste jag inte det och jag visste inte att läkarna gjorde allt för att stoppa det jag råkat ut för.

GBS. ja det är det du hört om när dom senaste tiden pratat om zika viruset. GBS står för Guillain-Barrés syndrom och är en muskel och nerv sjukdom som om den inte stoppas så är det döden man hamnar i. Sakta men säkert när jag låg där på Huddinge sjukhus så steg jag ett steg närmare döden och visste ingenting.

När jag åkte in på det jag trodde var undersökningar men senare vissa det sig vara ett sätt att stoppa upp muskel och nervförstörelsen som pågick i min kropp hade jag ingen vetskap om allt detta jag visste bara en sak. JAG SKULLE HEM TILL MIN DOTTER.

Det fick kosta vad det ville men jag skulle hem och se henne växa upp till en kvinna som klara sig själv. Det va det som fick mig att kämpa, lära allt på nytt igen, det va det som fick mig att inte se döden som knaka på och sa din tid börjar ta slut. Döden fick då vända och gå. Men du döden tar när döden vill så va aldrig säker på att just du finns i morgon. TA dagen som den är och gör alltid det bästa av det.

I allt detta kämpande som nu tog sin start så hade jag liksom inte tid att bli ledsen, ta hand om information som tex du va döende….. På det så fattade aldrig mina föräldrar eller vänner att så var fallet. 1 person förstod och hon sa visste du detta till mig när hon va med på min sons födelse på Visby lasarett 2008. Jag svara henne aldrig då. Nu kommer svaret, för du detta är första gången jag någonsin sagt detta öppet. Inte ens min man har hört detta förut. Ja jag visste det syrran, men jag har aldrig för vågat tänka den tanken fult ut förut.

Jag är en glad tjej, vilket du skulle se om du tog dig tid att lära känna du som läser. Många gånger för snäll. Men du hittills är det få personer som någonsin gjort det. Ensamhet är i mitt liv och kommer alltid att bestå. MEN mina barn är inte ensamma och det är jag helt på det säkra med att så skall det förbli. Att lära sig det sociala och att våga säja så här är det är super viktigt.

Varför då? Jo för att du själv skall må bra och våga ta för dig. Min dröm med denna bloggen var inte att fajtas med Region Gotland, det var att kunna ge dig som läser och mig själv en väg till förståelse, en väg till kunskap och en väg till en styrka med bra självförtroende.

Detta va lite om mig, jag kallas ZitaZoo och är mamma till 4 underbara ungar, tar mig fram med rullstol, både manuel och el. Jag är en jäkel på Matlagning, dator, webbdesign, grafik, art, skriva och en massa till. MEN mest är jag en sjuhelsikes bar morsa som vill ge barnen allt och lite till. Min dröm är att du lärde känna mig för den jag är och inte den du tror jag är.

Hej hop ses snart igen, kram vart du än är /ZitaZoo

Lite Instagram. Å ja jag har slutat med Facebook.

Finns fortfarande där men du hittar mig på Instagram nu mer.

My son… Love ya #love #good #morning #love #ya #all

A post shared by ZitaZoo (@zitazoome) on

Lunch today #food #us #usa #sweden #sverige #gotland #love #to #ya #all

A post shared by ZitaZoo (@zitazoome) on

Vill du hänga på i snabbare takt eller från platta – tel så häng på min Instagram!

Men du glöm inte att följa mig och trycka ❤ på det du gillar.

Kram vart du än må vara!

/ZitaZoo Klicka på Ikonen kommer du till min Instagram @ZitaZooMemin

 

Min pappa och jag eller var det inte så?

https://www.facebook.com/notes/cia-zitazoo-dahlstr%C3%B6m/min-pappa-och-jag-eller-var-det-inte-s%C3%A5/1130694133627543
Klockan hade blivit gå upp tid och jag låg och drog mig, sjuk och hostig som jag har varit ett tag, hörde långt där borta ett pling. Egentligen var det bara ca 1 meter från sängen. Men jag orkade bara inte röra mig ville bara sova vidare. Jag är inte precis känd för att sova länge eller på nätterna. Men denna natt hade jag sovit stenhårt, du vet så där hårt så man nästan mår ännu sämre och är ännu tröttare än man var när man somnade.
Tre dagar tidigare alltså på lördagen satt jag som vanligt vid datorn och fixade saker och tankarna flög iväg. Så här efteråt minns jag inte vad jag tänkte på, men rätt vad det var flög jag upp ur rullstolen greppa tag i min käpp och lunka ut i köket sa till min man vi går in på toa så inte barnen hör vad jag säjer. Barnen sov men jag ville vara säker på att dom inte hörde.
Vad jag skulle säja minns jag nu med klarhet att jag inte visste, men jag visste att det var viktigt. Väl där inne satte jag mig ner på toalocket och gubben slog sig ner på badkarskanten. Detta är vårat mötes rum där vi tar våra beslut och allt vi säjer är hemligt liksom…
Jag titta på min älskade man och han sa -vad vill du vännen. Jag svara -jag har en underlig känsla. -Vad sa han, jag svara någon nära anhörig kommer dö snart, vem vet jag inte min man sa -hur nära, jag svara -typ morsan eller någon av våra pappor. Nu har jag två pappor så den jag tänkte på först var min styvpappa för han stor mig närmast. Min man titta på mig och sa -jag hoppas du har fel, men det har du sällan sen sa han -när. Jag svara -innan jag fyller år (17 dec) eller möjligt vis innan jul.
När vi lämnat badrummet så gick jag förbi en bokhylla med ett gäng lådor i, där finns jätte mycket foton jag har tagit och som jag fått genom åren. Jag stannande och drog ut översta lådan och titta ner i den men såg allt som låg där och kände att mina ben snart inte bär mig längre så jag stängde och stappla tillbaka till rullstolen, med orden till min man -jag måste gå igenom dessa låder någon dag inom en snar framtid.
Nu har jag ägnat nästan hela kvällen att göra just det att gå igenom lådor med 1000 tals bilder från olika delar av mitt liv. Letar, Letar och åter Letar….
Jag ropade på min man när jag låg där i sängen i morse, han hade precis kommit in från en kall vintrig Gotlands morgon efter en promenad med hundarna. Han kom och jag sa, kan du ge mig min iPhone denna telefon jag fått ärva som jag är så stolt över och glasögonen så jag ser något. Han tog upp telefonen och sa bättre upp jag läser för dig.
Han börja läsa, -Hej Cia Kan du ringa mig eller kan jag få ditt tel nr Har något tala om för dig mitt nr är… Kram din faster
Jag utropa då -Min pappa har dött i natt. Flög upp ur sängen tog tel och ringde upp min faster. Vi sa några ord sen sa hon -jag har…. Här avbröt jag henne och sa -jag vet redan min pappa har dött.
Hon sa -ja hur… jag sa -bara vet det. Min första tanke var här skall jag bli ledsen nu, min nästa tanke var jag måste vara en hemsk människa som inte blir ledsen, min tredje tanke var fy fan jag är Aspi med Tourette och ADHD jag kan inte känna såna känslor. Nu är det påståendet som jag själv kom på mig med att tänka inte riktigt sant för jag kan i allra högsta grad känna såna känslor. Nu måste jag bara avvika en aningens ni förstår jag kör med mångfald i diagnosernas värld… Det var ett skämt för övrigt. Tillbaka till tråden igen!!!
Ett efter ett hitta jag bilderna jag leta efter. Dock inte alla men många av dom. Bilder jag valt att lägga undan och sällan tittar på. Varför jo dom symboliserar en tid jag både vill minnas och inte minnas. Men framför allt symboliserar dom en dröm som aldrig blev sann. Min yngsta faster sa en gång det är aldrig ens fel att två träter. Nej hon har rätt det är det aldrig men har man som jag växt upp med 2 pappor en som man inte fick kalla sin pappa och en som man bara såg när det passa honom och han inte sol och vårade någon stakars kvinna som sen blev grund lurad. Då har man svårt att se hur det kan vara två som träter. På det kryddar vi steken med SPRIT, ÖL och en jävkla massa vin….
För snart 10 år sen hamnade jag i min rulle innan den resan satte igång hade jag 0 förståelse för min pappas sätt att vara och utföra saker. Jag ville bara minnas det som var bra som tex. Kiruna när jag var i 11 års ålder. Jag ville minnas tomten och stugan Laukkuluspa där hans Newfoundland hunden som var så himla mysig att kramas med och röken där vi rökte den goda laxen vi fiskat i älven bredvid. Ville bara minnas hur vi la stenar i båten så vi kunde köra den på älven med en motor som lätt högre än högst. Eller den där största boaormen som dom hade i lägenheten inne i Kiruna stad som brukade liga raklång på ett antal meter runt deras stora bruna skinnsoffa åtminstone tror jag den var brun. Minns att jag var livrädd för den där ormen.
Jag ville minnas dom där resorna till Gotland, mitt Gotland alla utom sista resan jag var med på. En av två resor jag gjorde med min pappa, har förstås gjort fler resor med pappa men dessa två resor har förändrat mitt liv på fler än ett sätt. Två hädelser som få i mitt liv vet om och saker som är tabu än i dag att prata om. Saker som små barn inte skall utsättas för under några omständigheter. Första resan som jag vet idag tystades ner av min pappa till förbannelse då var jag i 4 års åldern och konsekvensen av denna resa och det som hände gjorde att jag fortfarande inte klarar av att bada i vatten som är djupare än mina knän. I många långa år hade jag drömmar om hur jag satt fast i en bil som sjunk under vatten. När jag en dag i 20 års åldern lärde känna en jätte bra terapeut vågade jag för första gången i mitt liv berätta om dessa drömmar. Hon titta på mig och sa –är du säker på att detta inte hänt i verkligheten. Jag svara henne inte för då mindes jag vad som hänt. Jag frågade min pappa om detta några år senare och han skruva på sig och såg ut som han ville springa sin väg i 190 km/Tim.. men svara undvikande vet inte vad du pratar om, vid detta tillfälle var han nykter. Några år senare när han flyttat till Gotland så fråga jag honom då hade han druckit några flaskor rödtjut, då svara han –kan du inte glömma detta där, det är ju förbi för länge sen och glömt och förlåtet. Jag titta på honom och svara-Nej det är inte glömt och förlåtet för jag måste få veta hur fan vi kom ur den där djävla bilen och upp ur vattnet. Då tog han sig i kragen och berätta det.
Så här var min pappa han levde i sin värld där allt han ville var tillåtet. Vi utanför släpptes bara in när han ville själv.
Efter jag hamna i min rullstol började jag att ta itu med mina diagnoser och lära mig om mig själv och om det jag hela mitt liv haft som ingen accepterat. Ju längre jag kom så insåg jag att jag måste släppa min pappa.
Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om honom och hur han var som många redan vet och inte vet. Bra saker, dåliga saker. Men jag vill inte berätta mer än så här för denna text handlar inte om att beskylla, vilja ha eller att vara arg. Nej denna text är en slags förklaring eller kalla det vad du vill.
Innan jag berättar mer om detta är det faktiskt en till ska jag måste skriva om. Min pappa var en kvinnokarl som ni säkert redan förstått eller vet. Han hade inte bara mig han har 3 barn till som är äldre än mig som under inga omständigheter vill veta av honom, har aldrig velat och kommer aldrig att vilja inte ens en sån här dag när vi nås av dödsbeskedet av min pappa Bengt Olof Andersson. Ja jag väljer att skriva det öppet för en sak för ni aldrig glömma, jag skäms inte för vem eller vad jag kommer ifrån. Han kanske inte alltid gjorde rätt men han var min biologiska pappa och det har han alltid varit. Oavsett hur mycket strunt han sagt och ljugit om mig sista åren…
Nu är det dags att berätta om mitt sista möte med min pappa. Det var i dagarna exakt 5 år sen på självaste juldagen.
Han kom med färdtjänst och dumdristigt envis som han var hade han kryckor och inte rullstolen som han borde haft. Han satt vid köksbordet skakade av abstinens och svetten rann om honom. Han parata på så där obegripligt som han kunde när han var nervös och inte mycket trovärdigt kom ur munnen. Han var sådär arg och bitter på allt.
Jag minns att jag blev så ledsen för att han förstörde sitt liv med all detta drickande och beskyllningar som inte var sanna hit och ditt.
Den eftermiddagen gjorde jag ett val, ett val jag idag är stolt över att jag faktiskt gjorde. Jag valde bort min pappa, inte för att jag ville utan för att han valt alkoholen för allt annat i sitt liv. Jag sa det till honom när han på fyllan ringde mig upprepade gånger och anklaga mig för det ena med det tredje.
Jag visste då att jag aldrig mer skulle få se min pappa. Då sörjde jag precis som man gör när någon man tycker om dör.
Min pappa dog i natten som var. Jag vart inte ledsen för jag har redan gjort klart detta med sorg. Däremot känner jag en stor lättnad och hoppas att han fått den frid han behövde.
Att han fått sitt ben tillbaka som han miste vid riksgränsen för så många år sen och sen rymde till Danmark och glömde allt här hemma i nästan 19 års tid.
Att han får vandra i sina fjäll med vinden i håret för där i naturen trivdes han och mådde bra.
Här och nu så ber jag alla er som en gång kände min pappa Bengt-Olov Andersson oavsett hur och vad han gjort mot dig. Försök att finna i ditt hjärta ett sätt att förlåta honom och minns honom för den han egentligen var en ren natur människa som älskade det fria.
Ingen förtjänar att dö av sviterna efter ett långt beroende min pappa blev bara 69 år. Ingen förtjänar att aldrig blir förstådd, Ingen förtjänar att det går så långt att man börjar leva i en dröm.
Så oavsett vad han gjort så hoppas jag att han nu efter han gått vidare får se det han egentligen var och jag väljer att minnas alla dom bra saker vi gjorde den tiden jag fick med min far.
Nu är det min tur att rodda till en sista vila för den som faktiskt hjälpte till att ge mig livet. För utan honom hade jag inte funnits och då hade mina barn inte funnits. Så JAG höjer mitt glas vatten och utbringar en skål för livet och förståelse och du kom ihåg att alla minns vi olika och har olika sätt att se saker och ting, det är det som gör oss alla unika.
Tack för att du läste och du dela gärna denna text oavsett om du kände min pappa eller inte!
Om du är vän med Bengt här på Fb dela gärna in denna på hans sida är du go!
collage

I #Klintehamn är vi…. #STORM på #Internet i #världen #klimakonferenz i #france

Lyssnar på blåstens framfart just nu när vi är ”Just nu” på väg in i stormens värsta fas. För andra är det slut för oss är det bara början…

Det låter farligt där ute, det låter MYCKET. Rädslan hänger i luften. Dom små barnen sover men min älsta gör som jag lyssnar och kan inte sova. Radion P4 är på, med sällskap och uppdateringar. Just nu pratar dom om Frankrike och klimatet.

Planeten vi bor på är en värld med numer 2 världar i.  VAD????? tänker du säkert nu. Ja du läste rätt Vi har två parallela världar i våra liv och den världen som många inte ser men ändå ser är inte längre ploj, kul och något man bara har roligt med. Nej den värld jag pratar om är alldra högst grad levande och INGEN vet längra vem som styr den eller vart ifrån den kommer. MEN det man med säkerhet vet är att du, jag vi är dom som födder denna värld med bränsla varje dag, minut, sekund osv.

För vissa av oss är denna värld helt förstårlig, för andra är den oförstårlig och svår. Men för dom flesta är den en leksak som vi kastar omkring som värlsta trasdockan. Denna värld utnyttjas av både onska och fördärv, människor blir allt elakare mot varann och man använder den till att födda ännu mer onska och elakheter.

Jag sitter här med fötterna på jorden, tellus och händerna, fingrarna knapprar på länken till denna otroliga värld jag nu så många år har levt i och hela mitt sinna skriker NEJ nu räcker det.

Men vad är det som räcker och varför. Låt mig återkomma till det lite senare för innan vi kommer ditt är en funderare på sin plats. Har du någonsin funderat på hur och vad vi minns. Det har jag. Enligt en massa forskare så minns vi allt vi ser och hör. Det vi gör med allt vi minns är sorterar in det i olika kategorier i hjärnan. I dessa fack så sorterar vi från inte viktigt till jätte viktigt.

Vi lever i ett informations samhälle och i denna värld som är parallel till IRL är denna information stor men framför allt snabb. Allt vi ser dagligen är i ett flödde som är ostoppbar och allt går så snabbt så människor som jag med en kontrollerad ADHD inte ens hänger med eller så är det precis det vi gör hänger med och till viss styr denna okontrolerade värld, vem vet men det vi alla fall vet är att majoriteten människor inte hänger med och ju mer domm inte hänger med ju mer delar dom utan att se, läsa och veta värken ut eller in för det är ju så man gör med sina telefoner, plattor och datorer.

Ja du har förståt rätt det är INTERNET jag pratar om och om du har läst så här långt så skulle jag inte sluta läsa nu för nu börjar det bli intressant och det är nu vi kan gör något åt saken där människor mår allt sämre och sämre för varje dag som går pga detta oändliga informations samhälle vi i 2 världar lever i.

Nu tänker du det är bara stänga av. Men det går inte att bara stänga av längre. OM du inte är elallergiker förstås för då är allt avstängt vare sig du vill eller inte. Men i annat fall så är nu mer vår jord uppbyggd med delar från dessa båda världar så att stänga av är inte längre ett alternativ.

Under mina möten med människor sista 6 månader så har jag märkt att många fortfarande ser Internet som en lekplats där man på sociala medier läser, tror på och ser allt mer osanningar än någonsin. Källkretik skriver en och annan. Min fråga är hur många använnder sig verkligen av just källkretik.

Jag sa tidigare i denna text det räker och fråga men vad är det som räcker. Jo enkelt det räcker med elakheter och ellende. Vi lever i en orolig värld, människor är mer än någonsin inte välkommna, får inte vara sig själva och många mår kas helt enkelt.

Vi alla som använder INTERNET måste börja tänka till och inse att detta idag är en helt egen värld som vi varje dag besöker och gör våra ärenden i. Vi måste börja sätta gränser och se saker med en annan saning än den vi ser idag. Hjärnan är inte skapad för detta snabba informationshämtning med elakheter, ingen respekt och allt annat skit vi läser, ser och hör.

VI MÅSTE börja se vår granne och finnas för varann igen. Vi måste sätta grännser och ge allt för att tillsammans inte lära våra barn denna respektlösa värld vi skapat åt oss själva.

VI MÅSTE börja leva med naturen, på jorden och sluta vara så himla bekvämma, detta gäller oss alla ovavsätt vad, hur och när vi är.

Jorden är inte skapt för att vi människor skall ta allt den har att ge, vi kan inte låna utan att lämna tillbaka jordens källa av resurser. Internet i alla ära men har du funderat på vad det egentligen är och varför det finns, men mest av allt hur stort är det och vem styr det!?

Alla dessa frågor och svar är något jag funderar mycket på och detta är också grunden till det jag så länge inte vetat hur jag skall bygga så jag bygger helt enkelt vidare och min sanning och levnad i 2 parallella världar har blivit ZitaZoo studio och här kommer jag att djup dyka i allt mellan himmel och jord, mellan nummer och linor i en elektronisk värkligehet i en allt elakare och respektlös verklighet där det nu mer sällan finns glädje och lycka.

Där jag fortsätter skapa min konst i bild, film och ljud med ett budskap av glädje, fint och lycka för att ge dig, mig, oss lite till för att hålla oss över djupt i the deep web & vattnets ytta IRL…. 2015-17-10--21-08-12

RESPEKT, VETT OCH ETTIKET  eller charmkurs som vi skämta i ungdomens dagar om galma sura växeltelefonister som va sura som stickor. Dom sura stickorna finns idag överallt och ingenstans….

Ses vart du än må vara i för värld. Hänger du med i min tids resa i oändlighet. Mitt från stromens öga av allt!

/ZitaZoo Studio med CartoonZDoodle.xyz

1Instagram

 

 

Livet är en påse G & B med ett matkonto på 1000 kr som nu är slut med NÄTHAT och lite till!

Livet är en påse gott och blandat!  Ibland väljer man bort saker och då tillkommer andra saker! Vi är människor med en elasticitet som är så underbar och många av oss verkligen får, vågar och kan göra massor. Har du hört uttrycket kliv ur din komfort zon. Detta är ett uttryck som är så suveränt för den ända som kan stoppa dig är du själv och dina hjärna spöken!

Jag har hela tiden sagt jag skall rentvå mitt namn från all smuts all oförstånd det samlat på sig i från både mitt eget och andras håll.

jag

MEN när det väl gick upp för mig att jag faktiskt lyckats med detta så kändes det inget absolut INGET. VARFÖR jo det är enkelt jag har inte lyckats tillåta mig själv att erkänna att jag är en av dom starkaste människor som vandrar i ett par skor. Varför kan jag nu inte erkänna detta, enkelt jag stoppar mig själv av rädsla.

Varför, jo för att inte sluta vara stark. Någon jag kände en gång i tiden sa du kommer aldrig klara vara stark alltid. Detta byggde en rädsla hos mig! Nu har jag insätt att jag är stark och förbenat duktig på det jag gör och kan. Jag är problemlösare och en duktig sådan.

När jag väl erkänt detta så kom känslan, den är helt otrolig samtidigt kommer nu en annan känsla. Ansvaret detta bär med sig när man rentvått sitt namn. Det har inte varit gratis verken i pengar eller tårar och styrka att rentvå mitt namn.

Men även fast priset varit högt så har jag både vunnit och förlorat en hel massa! Men du glöm inte att allt som låter dåligt många gånger har en fram och baksida det med så ibland kan saker som låter dåligt vara till det bättre!

DOCK finns här saker jag inte gillar, det är människor som tror dom är förmer än andra. Ja ni finns där ute och enligt mitt tycke är det ni som står för det växande näthatet. Erat agerande är rent ut sagt skit!

ALLA KAN och alla är välkomna! Så enkelt är det! Jag är en stark kvinna som är bland det snällaste som finns. Så tycker du att du är för mer än mig, visst tyck gärna så men minns en sak i det tyckandet. ”What comes around, goes around” Förmodligen från ett annat håll än du tänkt dig!

Jag är WordPress expert, jag är en  jäkel på att bygga sidor, bilder, musik, film osv men vet du jag har hittat höstens plattform för mig. Denna platform har både BRA SEO synlighet på ren svenska och ett enkelt sätt att slipa koder och plugins…. Självklart kommer jag att samköra min nya plattform med denna på ZitaZoo.me men iallafall  så har jag nu byggt ut min värld av färg och form. MEN alla måste vi äta, leva och må bra så det kommer finnas chans att få hjälp men deverse digitala saker åt dig om du behöver.

Att bygga sitt liv som man vill ha det kan många gånger vara svårt, men det går och jag tänker envisas på med det trots att jag bara fick 1000 kr att handla månadsmaten för!

Alla är välkomna trots vad folk och fä tänker och tycker och vill man gå ur min värld och inte vara min vän på Sociala medier för att man är förmer än andra så är man välkommen. Vissa gifter upp sig för att få bättre ekonomisk situation då dissar dom andra, vissa tycker dom inte skall umgås med andra bara för dom är lite bättre och vissa dom gillar alla oavsett vad och döljer sig i komik och diverse business kostymer för att dom inte kan stå för sitt eget.

Jag är bara mig själv! Det är hårt att höra så jag är sällan välkommen! Men jag har varit det alltid och nu har det kommit till visas kännedom att dom agerade fel och insåg att jag är bra som jag är och jag har rentvått det namn jag så länge haft på internet ZitaZoo, ja ca +20 år MEN jag har även rentvått hela min familjs ryckte och människor som tjejen här i byggde som avsiktligt inte gav oss samma chans som resten av allmänheten eller donnan som satsa på att jobba för människor med canser för att förebygga som dissa mig så fet för att jag INTE är lika fin som denna tjej som också kommer från ön jag bor på. Jag bad aldrig om det försten jag blev tillfrågad om jag kunde hjälpa.

Men hur du än uppför dig så finns det alltid människor bakom och dessa vill bli behandlade precis som du själv vill bli behandlade. Så fråga dig hur du vill bli behandlad och behandla sedan din näste precis så.

Som sagt i slutändan kommer det tillbaka kastat från hål du minst anar. Som tex en tant här på ön som har och är rätt otrevlig men också rätt högt uppsatt i det organ hon jobbar och tror på. Hon fick tillbaka rätt fett för synder hon gjort och fortsätter göra mot människor i svåra situationer. Allt pga en 13 årig tjejs envishet och inte lita på situation i sin skola och när det kom fram att detta var denna kvinnas fel så vart man tvungen att ta det med hennes chef!

Allt vi gör i världen får konsekvenser och lär vi inte våra barn det då kommer världen till slut rämna i förstörelse av olika slag!

Nu tänker jag sluta här och gå vidare med att be dig titta in på min utbyggnad av min värld. Denna utbyggnad har kommit till både för att det är kul och för att komma ett steg närmare min dröm om att ha mer än 1000 kr på min konto när räkningarna är betalda.

Barnen har som vanligt mat dock inte så stor variation på den men dom är mätta och belåtna, det kommer ni kunna se på nya sidan om ni väljer att följa mig även där.

Vi vuxna går som vanligt alltid hungriga men vi är vana och det är inte synd om oss fick vi höra av en tant i ett mail vi fick för ett tag sen!

Här kommer jag sonika och tänka på Alkokoll utbildningen jag går på nu, för det tycks finnas dom som fortfarande tror att vi dricker. NEJ jag och min man är nykterister och förbenat stolta såna. Vi är medlemmar i IOGT-NTO och vår dotter den älsta är medlem i UNF.

Om allt går som det skall skall jag och dotter åka på Verksamhetsforum 2015 i November för IOGT-NTO tack alla inblandade för denna chans att lära mer och få höras och synas i dessa viktiga frågor!

Sist men inte minst vill jag visa en gammal video min man vissa mig här om dagen. Jag hade aldrig sätt den för. Först reagera jag med avsky men ju mer jag tänkte på denna så tycker jag den stämmer detta borde gälla alla lägen som tex. näthat osv. Detta borde alla ta till sig och du som dissa mig så fet som dessutom jobbar med detta ämne TÄNK till alla är lika värda! Jag bad som sagt inte efter detta jag blev tillfrågad!

Kram vart du än är under här har du länken till min utbygnad!

/ZitaZoo

Klicka på bilden! www.ciazitazoo.se

sol vind och vatten

 

KRIG och Fattigdom!

Vi är alla lika och olika. Ibland är det på det sättet att all inte kan, därför är det under all kritik att man får heta en massa namn när man inte ”HJÄLPER” människorna nere i Europa. Jag försöker få det att gå runt så vi har mat på bordet, kläder på kroppen. Jag har ingen IPhone eller Ipad eller andra dyra tekniska prylar, vi har INGEN bil eller något att färdas i vi har matpengar 1 gång i månaden så det räcker till barnen och vi vuxna äter rester, ja vi är fattiga.

DÄRFÖR HJÄLPER VI INTE ANDRA. ALLTSÅ INTE FÖR ATT VI INTE VILL. FÖR ATT VI INTE KAN!!!

pga DETTA KOMMER JAG INTE TILLBAKA TILL SOCIALA MEDIER PÅ ETT TAG, JAG HAR TRÖTTNAT. Här på min blogg och lite andra sidor jag gör kommer jag att finnas på.

Dock kommer jag inte kommentera något mer om krig eller vad jag tror!

OM ni följer mig så vet ni redan det!

Ha det så ses vi igen

/ZitaZoo

krig och fattigdom

Ibland kan man undra – sa flundra, När #IT-bommen tog #HAT – fart. #Konkurrens, #Volvo #SVENSKT ? #Gotland i #Sverige

Ibland kan man undra, sa flundra och morgonen starta med uppladdning och koncentration, på det så gjorde nattens nerv-ont sig påmind med hoppande ben. Kramper som gör ont är som tandvärk utan förbehåll! Som åska som dundrar med huvudvärk som resultat. Men detta betyder INTE att världen står still och man har rätt att uppföra sig hur som helst, snarare tvärt om i såna här lägen är det ännu viktigare att vara snäll, go och rar. Att se andra, göra något som distraherar än själv till att bli på bra humör. Bara då kan man koncentrera bort det onda och börja om på nytt.

När nytt är så fokusera man sina nerver i ben och händer att röra sig och köra lite träning som får dom att må bra! För det är det som gäller att må bra. Detta är en tumregel att hålla sig vid och där finns det bara en regel *BLI GLAD och positiv så kan man problemlösa situationen på ett bra och resultat fyllt sätt. Du kanske inte lyckas alla gånger men lyckas du 1 så är allt vunnet!

Att leva md nervsmärtor kan vara både på ondo och godo. Det beror på hur man väljer och hur man är villig att lära! Precis som allt annat så kan man lära kroppen att stänga av det onda och man kan lära sina egna nerver att ta andra vägar än dom som dom automatiskt väljer! För att göra detta måste man lära sig koncentration och fokusation. På det så kan du med kyla få ner din nerv-feber som i sin tur skapar smärta. Du hittar den punkt som leder vidare, i mitt fall är det ländryggen där lägger jag in is klamp in rullad i en tun handuk. Jag låter denna ligga tills jag inte längre har ont, vilket är olika lång tid för olika gånger.

Detta är nu inte säkert att det hjälper på alla, men det funkar för mig och det är kanske värt att pröva så du vet om det funkar på dig! Alla sätt är bra utom dom dåliga, men utan att prövat vet man inte vilka dom dåliga är! Kroppen är en underlig, smart inrättning den är kanske inte alltid så lätt att laga om den gått sönder, men den är värd alla försök då den är en underbar bästa vän om man så vill.

För hur det än är så är den jag, du och alla ni andra. Nu strax till något annat! Men först en bild! Håll till godo!

body

Ibland önskar jag att livet vore en bal på slottet där man inte behövde ge, ge, ge, ge, ge. Men sen vaknar jag och inser att fy så tråkigt livet skulle bli då! Att ge, ge, ge, ge har liksom blivit ett signum i min värld. Jag hörde en gång ett föreläsning där den som prata sa. Ge allt du kan men du kanske inte får tillbaka det från den du givit. Men en dag så får du från ett håll du aldrig visste eller kunde tänka dig fanns. Då när jag hörde detta så svara jag för mig själv Aldrig , skulle aldrig hända. Men idag vet jag att detta är just precis så det är. Det förstod jag dagen jag äntligen släppte tanken ”jag får aldrig” För det är precis det jag får allt, precis allt. Jag får tex kärlek varje dag, jag får hjälp om jag behöver, jag har fri tillgång på vatten och jag har mat, kanske inte alltid så mycket eller rätt mat men jag har iallafall så mycket att kroppen inte tar skada. Jag har tak över huvudet. Jag har….. osv.

Här gäller det att komma på dom väsentliga delarna i livet. På dagen kom jag att tänka på att LIVET är en skön inrättning om man bara ger den kredit för att få vara det. På dagen kom jag att tänka på att jag är mer älskad och att jag inte är den skitstövel som tex min dotters b-pappas advokat målat fram mig som till tingsrätten. Den som sa det HEN var det brukar mina barn sjunga när dom retas med varann!

Tillsammans är ett ord jag ofta säjer bör bli ett standard för många. Men om man har för vana att alltid köra över folk och fä med svågerpolitik som huvudregel då är tillsammans ett bannlyst sätt och ord. Man kan se spelets ”jag tjänar mest pengar och publicitet”, när man följer människor många gånger. Jag tror på att tjäna pengar men inte på att trampa på tår! Nu drar den stora trafikfrågan på ön i gång igen så jag varnar er alla som inte vill bli trampad på tårna, håll er undan för ni kommer att lida när visa inte får som dom vill, för dom räknas bara pengar och att göra illa andra! Jag står över allt denna gång för nu är det viktigare att få till det som jag drömmer om. På det är jag bättre än så och har ingen lust att en gång till lida för att man är snäll! DOCK vill jag höja ett ögonbryn, jag kan fortfarande säja och göra NEJ så tänk inte ens tanken…

Konkurrens

Att vara eller icke vara är många gånger än mer viktig fråga, för många människor. Man väger för och nackdelar. Men vet du att det finns många människor i världen och i vårat avlånga land som sällan/aldrig får välja eller bestämma själva! Vår statsminister sa igår (påstår expressen) att han ville åka Volvo för det är Svenskt men säpo sa nej. men min man sa idag är Volvo svenskt, är saab Svenskt? Bra fråga sa jag och replikerade nu skall vi betala ännu mer till Löfven och hans anhang som ändå inte gör något vettigt med tiden dom sitter av i styret dom inte borde haft!

Hur är det nu med frågan om Volvo och Saab. Idag kommer jag dock bara skriva om Volvo då det va det han ville köra och gisses så svenskt Volvo var;

Volvo Personvagnar Aktiebolag eller Volvo Car Corporation är en svensk biltillverkare. Bolaget ägs till 51 % av kinesiska Zhejiang Geely Holding Group, till 37 % av en regional investeringsfond i Daqing och till 12 % av en liknande fond i Jiading. AB Volvo grundades 1927 och Volvo Personvagnar ingick i den svenska Volvokoncernen fram till 1999, då amerikanska Ford köpte upp personbilstillverkningen.

”Volvo har sitt huvudkontor i Torslanda på Hisingen i Göteborg. Här ligger även monteringsfabriken Torslandaverken. I Torslanda ligger även större delen av utvecklingsavdelningen, krocktestcenter, centrallager och flera andra viktiga enheter, däribland huvudkontoret för AB Volvo. Tillverkning sker även i fabrikerna i Skövde, Gent (Volvo Car Gent), Belgien och i Chengdu, Kina.”

Då är min fråga till Löfven -Hur kan du påstå att Volvo är svenskt!? Blir inte kineserna arga då!?

Oavsett vad så kan jag någonstans tycka att man borde hitta bättre nyheter som är mer väsentligt i vår värld av oroligheter! Som tex Norska NRKs nyhet om terror SMS läs mer här ”Vil varsle deg om terror via SMS”. En jätte bra artikel om ett land som tagit världens bekymmer på allvar. Min kommentar på Facebokk om denna artikel lyder så här;

‪#‎Norge‬ har forstått hvordan det ser ut i verden. Videre opptrer dom etter det! ‪#‎Sverige‬ bør ta like seriøst alt som Norge, kan jeg føle!!!

Skärpning Sverige och ni Socialdemokrater som styr….Ni borde ta saker på mer allvar och se er om kring i världen! För rätt vad det är så har vi OINBJUDNA gäster, då är det inte vi som tar emot behövande. NEJ då är det Svenska folket som ÄR behövande och vilka länder tror ni vi är välkomna i när vi inte har ett Sverige längre!?

Sverige

Tillsammans var ordet! Om vi är tillsamman, så är vi starkare. OM vi är tillsammans och lyhörda på varann så får vi mindre hat, missförstånd och allt där till. MEN du har du någonsin funderat på varför världen blev så här elak, grym och hatisk. Det har jag och jag har kommit fram till detta;

Men vart börjar jag, jo jag börjar med historia förstås för utan den så finns inga förklaringar alls. Men jag lägger även i en liten biologilektion så man på bästa sätt kan förstå! Jag avslutar med en förklaring på nen NPF diagnos! Varför!? läs vidare så förstår du!

Före 1987 kunde man knappt höra av sig med mobiltelefoner, än mindre på datorer eller plattor. Visst det fanns men det var stora kolosser och sånt man oftast använde i sitt arbete på relativt få ställen. Enligt DN så hade 2% av befolkningen mobiltelefoner vid denna tid och 1993 10% (Då kom också de första cancerlarmen), 2000 71% och 2004 hade 100% mobiltelefoner. Läs DN här.

Mellan 1987 fram till 2004 gick alltså  IT, telefon och plattor i en låg fart men utvecklingen tog i början på 2004 en vändning och allt ”speeded up” i en fart värre än människor med fart av ADHD. Detta resultera i att människor som inte är upp vuxna med teknikens it-samhälle inte alla, men majoriteten, Inte hängde med och med detta så blev informations flödet för snabbt för vad våra huvuden klarar av.

Tänk så här. Vi är utbyggda med att vi aldrig glömmer. Ja du läste rätt, enligt forskare som forskar på den mänskliga hjärnan så spar vi allt vi läser, lär oss, ser och hör. Allt sorteras efter vid vi tycker om och inte tycker om, vad vi finner viktigt eller inte. Många människor som hamnar i posttraumatisk stress säjs ha glömt bort saker, men så är det inte riktigt för det som händer är att vi liksom stänger en dörr med lås och bom sen slänger vi nyckeln i den största flod vi någonsin kan hitta. Detta var nu bildligt talat och vad jag menar är att vi liksom inte vill mer, detta händer automatiskt sen hinner vi inte med att sortera efter detta.

Minnet är det vi bör vara räddast om och fyller vi det med den takten informationsflödet kommer idag + att mycket av den informationen vi ser på tex. sociala medier är rätt grym. När jag var liten pratade hem och skola ofta om att filmer va för våldsbenägna. NU STÄLLER jag frågan är det inte samma sak idag fast med sociala medier. Tänk så här, om vi många gånger känner oss hjälplösa eller blir arga, energin försvinner pga. att vi läser och ser för mycket våld, elaka kommentarer osv. hur skulle då inte våra barn reagera. Idag fanns inte det skyddet som då fanns!

När jag låg på sjukhus för några år sen, fanns där en äldre man som hade minnesförlust.

Han va en super trevlig herre, kunde sitta och fråga saker i timmar, för att nästa dag fråga samma saker igen och igen och igen. När man fråga honom vad och vem han var så såg han ut som ett ? han visste inte. Fråga man honom om vad han ätit på julafton när han var liten då svara han rakt av. En dag så fråga jag honom hur han fått minnesförlust så fick man svar på en gång, han sa jag var visst allergisk mot getingar, fick ett stick inne i svalget sen minns jag inte mer.

Allt vi gör har en mening, om vi istället för att göra våra sysslor vad det nu än kan vara sitter och skriver, följer och diskuterar 10% av tiden, ja du läste rätt det räcker med så ”Lite” som 10 % av tiden då kommer det att lägga sig framför allt du minns och automatiskt kommer din hjärna att tala om för dig att du skall känna så här. Är du då stressad då¨kommer hjärnan att reagera med att ta den goda energin du har för att reparera den biten som är stressad.

Internet är precis som glödlampan och allt annat man kommit på jätte bra. MEN man bör i detta samhälle av snabbhet göra sig en planering för hur mycket och när men framför allt hur man bör använda bla. sociala medier.

Att vara trevlig i allt man gör, bör vi alla tillsammans lära oss och utöva.

Sist men inte minst så var det det där med en NPF diagnos jag lova att skriva om. ADHD är en rätt rolig diagnos om man bara kommer på hur man skall handskas med snabbhet i kroppen den ger. OM du lär dig att slutföra och planera så du istället använder din hyperaktivitet åt att få allt gjort och slutfört….Gissa då hur mycket du kan få gjort! På detta pulsar du kunskapshämtning och en massa trevlighet. Sen har du allt du behöver för att lyckas med allt du vill.

Jag har ADHD, om jag gör allt detta då vaknar min envishet och där har ni en av dom punkter som jag använder mig av för att komma ditt jag vill!

En av dessa dagar nu under hösten skall jag berätta om en annan av mina diagnoser jag använder till att må bättre av än vanligt, i detta ingår det att sjunga och hämta kraft och mod för att ta ett steg till. För vet ni jag har hittat lösningar till att använda mig av allt jag gör. Nu är det slut för denna gång.

Bilden här under är mallen från Skriva.Tv blogg som jag använt mig av för att planera upp detta blogginlägg

1

Ha det vart du än må vara!

/ZitaZoo

Det började när fötterna försvann…

Då gick jag in i ett mentalt tillstånd JAG SKALL ALDRIG GE UPP detta har efter alla år utvecklats till ett ”SYNDROM” liknande stadium, där jag bara skall lyckas….

Nej det är inte alltid lätt, visa dagar så kan det kännas fy, skam och lite till. Men i det stora hela så är det något som får mig att gå vidare och vidare och vidare. Tron på att jag skall lyckas är inte längre en tro det har efter allt jag lärt mig om mig själv och mycket annat blivit  ett faktum. Mitt problem i dag är att hitta rätt tid, plats och publik.

Men som jag sa här om dagen så ”MÅSTE” jag ta betalt för allt från nu eftersom maten inte räcker att sätta på bordet, eftersom träningen till min rehab står still om jag inte kan betala den, därför att jag måste leva som alla andra. Jag väljer LIVET! Allt ni köper där ute kostar pengar.. Var för kan ni då inte betala våra saker vi säljer!? Nu är det så att jag skall sälja min historia. jag vet idag hur och nu startar jag igång detta med detta inlägg. Om min man har rätt kommer det bli stora ändringar här hos oss närmsta tiden så jag sätter i gång på en gång!

fötterna

Ses snart igen /ZitaZoo